Frenemies with benefits

2014-11-11 - 09:30:00 → Allmänt

Hello, jag tycker som ni kanske vet om att skriva och går därför en skrivande kurs i skolan. Eftersom jag då blev nöjd med min novell som var det senaste arbetet vi hade, tänkte jag publicera den här innan den försvinner när dom startar om datorn från grunden som dom gör då och då.. Here it goooes. BTW ha i åtanke att det inte alls ser likadant ut här som i word, bloggen vägrar typ göra mellanrum där det egentligen ska vara det... Därför kom ja precis på att jag kan göra | <-- sånna, så det blir mellanrum, okej trevlig läsning! haha
 

Jag vinglade fram igenom det stora badrummet fram till handfaten. I spegeln såg jag en suddig version av mig själv. Mitt blonda långa hår hade blivit svettigt och tovigt av allt dansande, men jag orkade inte lägga energi på att fixa det. Längst bort vid toaletterna satt två tjejer och pratade. På grund av den dunkande musiken utanför kunde jag inte urskilja vad de sa, men man såg på dem att det var allvar. Utan att lägga mer fokus på saken ställde jag mig i kö till toaletterna. Det låg papper och vattenskvätt på hela golvet. Det stod tre tomma ciderflaskor vid handfaten och det luktade rök från tjejerna framför mig. Allt fick mig att må illa, speciellt tanken på vad Han precis sagt till mig.

|

Han påstod att han saknade mig och att han ville att jag skulle följa med honom hem. En del av mig tjöt av glädje. Han sa verkligen att han saknade mig, mig. Jag skulle få föra handen genom hans bruna mjuka hår igen. Känna hans fuktiga läppar och drunkna i hans perfekta bruna ögon. Samtidigt visste jag att han inte menade det han sa. Han tycker fortfarande om Henne. Det kommer alltid vara hon, hans jävla ex. Han fick mig att bli så oändligt kär i honom och allt som hände var bara en lögn. Han utnyttjade och behandlade mig egentligen som skit, men jag var för naiv för att se.

|

 Tankarna fick mina blå ögon att fuktas och en främmande tjej frågade om jag mådde bra. Jag skämtade bort det med en lögn och gick sedan in på den äckliga toaletten. Jag fällde ner det redan uppfällda toalettlocket och satte foten på det. Jag kände mig väldigt vinglig, så jag höll i båda kanterna på båset. När jag sedan kommit upp och nådde takluckan, kunde jag hämta spriten jag gömt där. Det var Han som lärde mig det tricket. ”Billigt och bra” brukade han säga och skratta stolt. Hans leende… Mina tankar var så många att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta.

|

Allt är regnets fel... Om det inte hade regnat den där kvällen hade vi aldrig åkt hem till honom. Hade det inte regnat så hade vi tältat och stannat där vid sjön. Men bara för att det började spöregna och åska så kunde vi inte vara kvar där. Ingen utav oss tjejer tyckte att sova i ett genomblött tält en hel natt lät speciellt lockande när han gav oss erbjudandet att komma hem till honom på fest istället. Typiskt nog bodde ingen utav oss förortstjejer i närheten heller, och kunde alltså inte åka hem eftersom klockan var så mycket. Sen är det också han Niclas fel, han den där killen som vi fick lifta med in till staden. Hem till Honom. Hade den snubben haft vägarna förbi bara tre minuter innan så hade allt varit bra nu.

|

Men eftersom det blev som det blev, fick jag uppleva vad jag då ansåg var den bästa kvällen i mitt liv. Alla var glada och jag fick äntligen träffa honom för första gången. Han var mer än jag förväntat mig och jag var så lycklig. Jag levde i den där lilla drömvärlden i några månader innan han tillslut sa sanningen. Sanningen som gjorde att de rosa molnen jag vandrade på, plötsligt blåste iväg och jag föll.

|

Jag tömde det sista ur pluntan och la ner den i Bh:n. Jag gick ut till spegeln igen där jag fixade till tovorna i håret och sminket som kletats ut lite under ögonen. Det stod några tjejer i vägen för utgången, så jag fick tränga mig fram. Under tiden såg jag ett par förväntansfulla ögon där utanför titta på mig. Han stod på andra sidan rummet och istället för att gå mot honom svängde jag höger mot trappan. Jag kände hans nu förvånade blick i min nacke, men jag tittade aldrig bakåt.

|

Det fick räcka nu.

|

 Aldrig mer. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0