Om några år kanske jag garvar åt detta inlägg men så får det bli, intressant att veta hur moa 17 år reflekterar över framtiden 

Till att börja med så undrar vart jag kommer komma i mitt liv..

Kommer jag ha hunnit gå på alla dessa festivaler jag vill gå på? Färgfestivaler osv, ja det där jag drömmer om
Jag drömmer inte om ett hus med 1 man, 2 barn, en hund och ett fast jobb, oavsett ifall det är världens bästa liv enligt vissa.
Jag vill till att börja med bli 18, sen så jobba så jag kan spara pengar, sen vill jag resa, BORT bara BORT från Sverige, skiter nästan i vart jag landar, ja inte i Skandinavien då.. sen vill ja resa runt och inte fastna på ETT ställe. 
jag vill leva som i en film, dock är ju livet ingen film utan allt ska vara så realistiskt hela tiden, men tänk om jag inte är det då, realistiskt alltså. jag vill inte samma saker som alla andra. Jag vill gå på massvis av festivaler, åka jorden runt, pröva på allt möjligt, sova utomhus, möta nya människor, göra oväntade saker och supa mig redlöst full med främlingar framför en brasa vid stranden, jag vill leva helt enkelt. Vill inte känna denna trygghet längre. Hur kan man kalla sig erfaren ifall man inte utforskar saker utan bara läser om dom i böcker?  Önskar jag var född tidigare, enligt filmer var saker enklare då, åka runt och se vart man hamnar, bryta mot lagar etc. Typ hippies..  Det kallar jag att leva, det alla andra vill, det är att passa in. Vem får bäst jobb och drömfamiljen fortast? Skit på er