jag hatar när man ligger och kollar på en film, en jätte bra och man typ känner sig så delaktig i filmen att man tar åt sig alla känslor, man lever sig in i filmen och sen tar den slut, och liksom lämnar en här, där man var förut, inget har egentligen hänt och man typ vad gör jag med mitt liv? Varför händer aldrig något sånthär mig? Det är lite som en dröm, för en sekund känns det verkligt liksom, sen är man tillbaka i verkligheten. Det kan vara en faktor till folk som blir deprimerade, kommer ihåg att jag alltid gnällde på att mitt liv aldrig va som i en film, och det gjorde mig jätte ledsen. Borde göra saker som händer i filmer, vad som helst, bara det är oväntat! Då har man ju kul iallafall, och är inte det vad livet går ut på?