Förut kände jag ju samma vilja när jag gick ner i vikt, trodde jag tappat bort den helt men extreeemt skönt att ha den tillbaka! 

Folk frågade mig alltid hur jag gjorde förut när jag förlorade vikt, jag svarade:

-åt endast en portion istället för två trappade ner på godiset och drickan, rörde mig lite mer men inte något märkvärdigt mycket, lagom bara.

Men grejen är den, det är inte hur jag gör det som är det viktiga, det är varför jag gör det.

Den inre kämparviljan som jag själv kallar den är den enda som verkligen kan hjälpa en. Har man den inte, nej då kan man inte lyckas med sitt mål. Jag menar, jag tror alla vet hur man ska gå ner i vikt, det gäller bara att orka ta tag i det! 

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva denna känsla, den är nästan obeskrivlig, men förhoppningsvis har ni känt den flertal gånger. Ni vet när man verkligen bestämt sig för att ta tag i allt, ta tag i livet, läxor, träna mer, äta mindre, när man är sådär supertaggad! Det är den känslan som liksom håller sig kvar för en gångs skull, den försvinner inte fören jag nått mitt mål! Jag brukar få den känslan ganska ofta, angående många saker, men den försvinner lika fort när något annat dyker upp. T.ex. skolan bjuder på godsaker, då orkar jag inte kämpa efteråt heller, då typ ger jag upp och bah 

-nej men nu är de försent 

(Typ)

Haha patetiskt beteende, but we all have been there ;) 

Hur får man då denna känsla? 

Jo alltså, du behöver få motivation! Mitt sätt att bli motiverad är att se bilder på dom som är vältränade osv. Jag följer därför många instagram konton som innehåller sånt, både som är av privatpersoner och konton som är större. Med större menar jag konton som har flera flera tusen följare och inte lägger ut bilder på deras egna "förvandling". Ja ni kanske förstår. 

Hur ni blir motiverade är ju upp till var och en men hittar du ditt sätt så fortsätt så, så kommer säkert din kämpevilja också tillslut! 

Okej vet att jag typ skrivit en hel uppsatts redan men måste bara kommentera att Hannah, Williams tjej, ska testa på vår klass imorgon och hon har redan fått ett ja från vår syo att det funkar så det enda som avgör är ifall hon trivs! SKULLE VARA SÅÅÅÅ UNDERBART MED HENNE I KLASSEN. En till tjej, mitt drömliv, no more loneliness for moe.

Okej Hannah ifall du läser detta så känn dig inte tvungen att byta till min klass för min skull, bara lite! ;)